|
Det allra äldsta Lycksele Den 16 januari år 1606 hade en anställd i hertig Carls kansli, Daniel Hjort, kommit till Västerbotten och Granö där ett sameting skulle hållas. Denna by - en utpost i Ume socken och en tings- och handelsplats sedan gammalt - var vid 1600-talets ingång ett gemensamt centrum för Ume och Ångermanlands lappar. Daniel Hjort hade nu fått en grannlaga uppgift. Här gällde nämligen att fatta grundläggande beslut om Ume och Pite lappmarkers framtid. Bland annat skulle en kyrkplats utses inom området. Att ett kyrkligt centrum skulle förläggas till dessa lappmarker var redan bestämt, liksom att områdets lappmarkshandel snabbt skulle lokaliseras till denna ort i inlandet. |
|
Läs mer...
|
|
|

Hällmålningen i Lycksele
År 1976 upptäckte arkeologer en hällmålning på Korpberget. Bergväggen var då täckt av en grå färg som kommunen låtit måla över tidigare klotter. Färgen tvättades bort 1995. Då framkom en liten rödbrun älgfigur. Älgen är målad med rödockra, en lera som är rik på järnoxid.

|
|
Läs mer...
|
|

Utgrävning på Gammplatsen Här låg en kyrkstad under 1600- och 1700-talet, där samer och birkarlar (handelsmän från kusten) möttes för att bedriva handel under kyrk- och marknadshelgerna. Idag finns spår efter birkarlarnas och senare nybyggarnas forna bosättningi form av ett 150-tal husgrunder och andra lämningar. Dessa har i omgångar blivit undersökta av arkeologer, som funnit en mängd olika fynd,bland annat kritpipor, lergods och olika bruksföremål i metall. |
|
Läs mer...
|
|
|
Plank, bräder och bjälkar framställdes tidigast genom att timmerstockar klövs med yxa och kilar och sedan täljdes släta med täljbilor. Av golvplankor i hus byggda långt in på 1800-talet, där plankornas undersidor är runda kan man se att denna mycket gamla teknik varit i bruk långt fram i tiden trots att mera mekaniserade metoder sedan länge hade slagit igenom. De äldsta sågarna av järn finns i Mästermyrfyndet från Gotland, daterat till 900-talet. Däri ingår en fogsvans och en annan såg. |
|
Läs mer...
|
|
Början på skogsbrukets mekanisering Traktorerna kom till skogen Huggaren med sina redskap och köraren med sin häst, var de viktigaste beståndsdelarna inom skogsavverkningen på 1940-talet, även om mycket tydde på att ny teknik var på intågande. Som exempel kan nämnas: motorsågen för fällning och maskiner för barkning vid väg. Det kom traktorer i enkel skepnad, jordbrukstraktorer med eller utan halvband samt bandtraktorn Oliver Cletrac, även kallad OC-trean. Det fanns också ansatser till en speciell skogstraktor, Stålhästen, som var av nordsvensk ras från Jämtland. Därmed fanns överskottsmaskiner från andra världskriget med amfibietraktorn eller Snövesslan som kanske den mest typiska. Lastbilen hade kommit på allvar för att konkurrera med biflottningen, och markberedningen i form av fläckmarkberedare hade tagit över en del av den mödosamma flåhackningen. Det här var dock en god början. Alla var överens om att det stora, allt överskuggade problemet för att komma vidare var att få fram maskiner som också kunde ta sig fram i eländig eller brant terräng. Det var i norr som de stora resurserna behövdes sättas in — p g a myrmarker, sumpmarker och på vintern djup snö, som det var svårt att ta sig fram i — och det gjorde företagen genom att inrätta skogstekniska avdelningar. Den gemensamma satsningen blev SDA's försöksstation i Lycksele, som hade relativt avancerade maskiner för arbeten i såväl stål som trä. Det samarbete mellan brukare, tillverkare och institutioner eller forskare som burit så rik frukt i utvecklingssarbetet, spirade. Utifrån hade det observerats som The Swedish Triangle of Development, samt fått vissa efterföljare. |
|
Läs mer...
|
|
|
|
|
|
Sida 1 av 2 |